Nynnas blogg

     

Nu har jag varit och hämtat formulär så att jag kan bli medlem i det nya Apoteket här.. "Hjärtat".
Alla dessa plastkort hörrni.

Jag har en hel bok i läder för enbart plastkort plus alla fack som är fulla i min plånbok sådär en 12 st eller vad det är.
Jag har så många kort att jag sumpar om jag rä medlem eller inte nrä jag går och shoppar. det kanske inte var deras idé från början.
Man kanske förväntades vara med antingen i ICA eller i KONSUM... men jag är minsan med i båda, fast handlar på Willys...

Ja ja...

Bild på diskbråck fast mitt ligger
i nedersta kotan på ryggen S2
eller vad det heter.


Frukost: Ett fat havrefras

Mörk choklad och frukt

Lunch: Havregrynsgröt

Mörk choklad och frukt

Middag sent: Så-mycket-mat-jag-bara-kan-få-i-mig!!!! Plus knäckebröd!

Åsikter?

Man kan inte få mycket sagt en sån dag.

Förklaring:
Det är en flärp som liksom klaffsar fram och tillbaka när man drar telefonen upp och ner. och då forceras den här flärpen ( som nog är gjord i plast) så att det liksom blir värre för varje gång. 

Fattaru? 

ÅÅÅÅHHH

Jag har sökt ett jobb.
Idag när jag litet förstrött kollade min mail hemma hade jag ett mail i boxen från en rekryteringsfirma som berättade att jag gått vidare "i rekryteringsprocessen".

Det var en månad sedan jag sökte. Hade helt lagt ner alla förhoppningar. Och så nu detta.
Nu har jag bara tre dagar på mig att göra ett slags personlighetstest. Det kallas MINT.
120 frågor på max 30 minuter.

Nån som gjort det? Nån som vet nåt om det? Jag kommer inte att ha 30 minuter till förfogande ensam vid en dator förrän i morgon kväll så det får alltså lov att vänta.

MÅTTEJAGKOMMAVIDAREMÅTTEJAGKOMMAVIDAREMÅTTEJAGKOMMAVIDARE.... Det är femte gången jag söker jobb som arbetsförmedlare. Första gången var 1992.

/Nynna

En på mitt jobb såg en varg i går. Hon kom på skidor ute på sjön och i spåret en bit fram var vargen.
Han gick bara ur spåret en 10 meter. Stod och lät henne passera och fortsatte sen ner i spåret.

Jag undrar HUR fort mitt hjärta skulle banka om jag var hon.

Jag hamnade i en diskussion om barn och drogdebuter på fikat idag.

Jag har någon slags föreställning om att jag ska låta D få böta eller nåt om hon debuterar innan hon är 18 år.
Att jag ska anmäla alla över 20 år på festen...
Att jag ska prata med kompisars föräldrar om de är under 18.

Men så sa en arbetskamrat att så skulle hon aldrig göra. Tänk om ungen har sin debut, blir jättedålig och inte våga komma hem. Inte vågar ringa....

Det var en tanke.

Hur ska man göra? Jag antar att jag är extra känslig eftersom jag är gift med en nykter alkoholist och drogmissbrukare. Mina barn har ju sett all "misär" inifrån och jag kanske har någon slags förhoppning om att de ska använda sin hjärna och vänta med debuterna...

Men. Någon gång kommer det att ske.

Vad säger ni läsare? Hur ska man göra?

/Nynna

Idag har jag varit och hämtat en thempurmadrass =)
Jag fick diskbråck i slutet av september och detta tycks vara en av lösningarna till litet dämpande av smärta.

Det var ett ganska bra försäljningstrick att först låta mig låna en över julhelgerna.
Man blev ju beroende.

Nu har jag alltså fått en egen =)

Min dotter är sjuk i något.

Jag springer omkring och servar... och försöker att inte verka så oroad.
"Mamma du oroar dig så himla mycket" säger D i allafall.
"Näe" säger jag. " Jag är helt lugn. Det här går över i ett kick."

Sen vaknar jag på nätterna badandes i svett.

Nu så... har jag rensat i sonens rum.
Han brukar vara noga med att jag inte ska vara inne och greja i hans "ordning", men nu hade det gått för långt. Det var alldeles för ont om strumpor och jag förväntade mig hitta en massa udda här och var. Men tji fick jag.
Inga udda strumpor så långt ögat kunde nå.

Vart tar de vägen?

Jag skulle behöva litet rensning och sanering inom mig själv också.
En sak som jag tänkt på under senaste bloggfria dygnet är detta med mitt dissande av mig själv.

Varje dag är ny och jag får en chans att ändra i mitt destruktiva beteende.

Litet mera mod bara.... så duger jag bra.

Ibland försvinner vi bort i riktigt allvarliga planeringsmöten, jag och P.

Vi tänker oss ett pensionat centralt i en stad.
Målgruppen är ensamma resande som t ex. Plåtslagare som ligger ute i jobb, Resemontörer, Försäljare osv.

De ska kunna finna ett hemtrevligt natthärbärge (Hur stavas nu det ordet då? Det har jag nog aldrig behövt skriva förut.)

Jag längtar efter att mitt liv ska börja.

Jag får nog ta och snabba på litet bara innan krämporna helt tar överhanden.

/Nynna

Idag när jag gick till bussen trodde jag att jag skulle frysa stjärten av mig.
På jobbet fick jag veta att det var sådär en 25 grader kallt ute. Så.... jag kanske hade kunnat förfrysa stjärten trots allt. Om den hängt ut litet.

Det har börjat hänga litet varstans på mig de senaste månaderna. Det är det där diskbråcket som kom som en mardröm över mig i slutet av september.
Men jag ska inte ge upp. Jag gör sällan det. Jag SKA ha tillbaka min gamla kropp sen... varefter. Även om det innebär herbalife-kurer och allmänt slit med sport osv.

Idag fick jag litet beröm. Jag hade råkat förekomma chefen med en affisch. Alltså inget märkvärdigt alls. Men han är svår att förstå sig på. Han sa att han var "imponerad". Jag vet att det inte var ironiskt alls. Han var faktiskt imponerad. Det skrämmer mig.
Jag skulle kunna göra så himla mycket mer av den här tjänsten om jag ville och om jag hade engagemang kvar.
Men ärligt talat - det är inte så intressant.

Jag har stuckit ut ibland och gjort något reportage om syföreningen i skogarna.... om något kuriosa i någon kyrka.
Men... det intresserar mig tyvärr inte längre.
Det är samma människor i syföreningarna som i kyrkorådet som i kyrkofullmäktige, som på syföreningsauktionerna som i gudstjänsterna.

Samma! Samma! Samma!

Sedärja ytterligare ett gnällinlägg. Måste skärpa mig.